Höll tal igår

Jag hatar att hålla tal. Jag tror att mina händer fortsatte att darra i ungefär fem minuter efteråt. 

Det är ändå inte lika illa som på högstadet, försöker jag påminna mig själv. Då satt jag och kallsvettades och skakade eftersom det skulle vara ett *personligt* tal om ens favoritband. Jag var livrädd för att dömas och lät bli att prata om väldigt mycket av det som det var tänkt att jag skulle säga, bara för att de där skakningarna kändes så surrealistiska. 

Nu kanske jag darrar lite på handen, men jag pratar åtminstone. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback